Det viktigaste är att vara en god människa. Egentligen är det inte så viktigt på en individuell nivå, eller ja, det beror lite på vad man lägger i begreppet. Men på en kollektiv nivå så är det jätteviktigt: tillsammans ska vi se till att upprätthålla det goda.
Detta är viktigt inte minst för att mota ondskan i grind. Bara genom att kollektivt stå upp mot ondskan, alltså för godheten, så kan vi hålla nere ondskan. Och detta måste göras igen och igen, ty ondskan riskerar att resa sitt huvud gång på gång - vi måste ständigt vara beredda att utkämpa Kampen.
På en individuell nivå är det också mycket viktigt att inte vara ond, betydligt viktigare än att vara god. När ondskan ligger lågt så kan vi också ta det lugnt med godheten, men vi måste vara redo att mobilisera oss när nästa strid nalkas.
Men hur är det då med sådana här saker som den explosionsartade ökningen av könsförändrande* kirurgi, varav många patienter i efterhand har ångrat sig? Hur ska vi kämpa mot det? Det är ju ingen konsekvens av ondska, utan möjligen av slapphet, förvirring, vuxnas oförmåga att sätta gränser. Så hur ska vi då demonstrera mot detta? Det finns inga mörkermän att peka ut som ansvariga (såvida inte vissa höjdare inom läkemedelsindustrin, men det vore i så fall knappast någon heltäckande förklaring), så hur ska vi då förhålla oss? Svaret verkar vara: Vet inte. Och om regeringen lägger fram ett förslag om att sänka gränsen för kirurgiska ingrepp i könsorganen till 15 år, och att ett sådant beslut ska kunna fattas utan vårdnadshavares godkännande, hur ska vi då förhålla oss till en sådan regering? Tja, eftersom det inte är ett uttryck för ondska, så kan det ju i grund och botten inte vara något fel på partierna som stödjer ett sådant förslag, även om förslaget som sådant kanske inte är helt genomtänkt. Ondskan vet vi ju av historien att den kommer från höger (eller möjligen från yttersta vänstern, fast då blir den ju typ höger), så det är nog ändå bäst att fortsätta hålla på de rödgröna partierna och fortsätta peka finger åt allt som är till höger om KD (eller kanske C).
Tillägger en av deltagarna i senaste Filosofiska rummet: René Guenon var en neo-fascistisk tänkare (09:30-10:30).
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1261287?programid=793
Jag vet inte om hon menar att traditionalism per automatik implicerar fascism? Traditionalismen som ofrånkomlig bärare av mörkrets krafter, som ett slags inkörsport kanske... I så fall torde väl också Mikael Kurkiala som jag tidigare refererat till kunna räknas som "fascist". Men eftersom vi inte delar detta omdöme så tar vi oss ändå friheten att referera till en gammal men återigen aktuell recension av Kurkialas I varje trumslag Jordens puls:
Kurkiala finner att de postmoderna feministernas världsbild inte är ett radikalt brott mot den västerländska modernismens projekt, utan dess fullkomnande. De har drivit den moderna människans överordnade projekt - att underkuva naturen - till det absurda.
"När queerteoretiker och postmoderna feminister konstruerar ett jag, fristående från varje idé om det givna, naturliga och heliga, det vill säga från det som per definition inte är förhandlingsbart, så går de marknadens ärenden. Marknaden gnuggar händerna. För den individ som inte bara byter jeans och frisyr utan även identitet måste framstå som den idealiske konsumenten - alltid på väg, aldrig nöjd, bortom all förankring. Dagens radikalitet utmanar inte moderniteten, den är dess logiska förlängning."
Ja, Kurkiala går längre än så. Det moderna projektet handlar om att ta kontroll över naturen och det har resulterat i en människosyn enligt vilken vi finner det närmast oacceptabelt att vi själva inte skulle ha kontroll. Detta tänkande menar Kurkiala, "är en logisk förlängning av den nu månghundraåriga ambitionen att förjaga eller härska över det som vi känner oss hotade av. Det måste vara "vilden", naturen, kroppen eller könet. I grunden är alltså detta tänkande besläktat med det koloniala."
Om det idag är det könet, vad blir det då imorgon?
*Den officiella termen idag är förstås "könskorrigerande kirurgi", men vari består korrigeringen om individen i efterhand ångrar sig? "Könsförändrande kirurgi" respektive "könsbyte" framstår som mer neutrala termer. Inget av detta ska förstås tolkas som att jag ifrågasätter existensen av individer som blir genuint hjälpta av ett sådant könsbyte, det vill säga individer för vilka ett könsbyte de facto kan innebära en upplevd könskorrigering.
No comments:
Post a Comment