Det är nu en dag sedan Pluto och Saturnus nådde den närmaste punkten i sin nuvarande konjunktion, den första sedan början av 1980-talet. Betydelsen av detta hade inte slagit mig på allvar förrän jag började läsa Cosmos and Psyche av filosofiprofessorn Richard Tarnas. Det är i denna bok som han lägger fram stark evidens för en korrelation mellan vissa aspekter mellan de yttre planeterna och signifikanta händelser och processer i mänsklighetens historia på Jorden. Tarnas är en tidigare framgångsrik författare som gjorde succé med The Passion of the Western Mind i början av 1990-talet, så hans teser är inte så lätta att ignorera som vissa materialistiska tänkare skulle önska. Den som sätter sig ner och läser Cosmos and Psyche, om så bara några enskilda kapitel, får också svårt att värja sig mot det empiriska underlaget för dessa teser.
Tarnas behandlar i boken aspekter mellan Pluto och Neptunus, Pluto och Uranus, Neptunus och Uranus, Jupiter och Uranus samt Pluto och Saturnus. De aspekter han fokuserar på är konjunktioner, oppositioner och kvadraturer. Främst intresserar han sig för konjunktioner, som kännetecknar påbörjan av en ny fas mellan planeterna, en ny utvecklingscykel, som fullbordas vid nästa konjunktion, som i sin tur innebär början på en ny cykel, och så vidare. Till exempel visar Tarnas att många vetenskapliga och filosofiska genombrott har kommit under Jupiter-Uranuskonjunktioner, såsom publikationen av Kopernikus, Newtons, Descartes, Darwins samt flera upplysningsfilosofers centrala litterära verk. Den senaste Pluto-Neptunuskonjunktionen som inträffade kring år 1880, förebådade slutet på en lång era av modern, kristen, västerländsk civilisation, en era som hade inletts under den förra Pluto-Neptunuskonjunktionen kring år 1400, i samband med renässansens genombrott. Och det var 1882 som Nietzsche i Den glada vetenskapen för första gången formulerade: Gud är död - och vi har dödat honom.
De olika planetära faserna bär förstås på olika inneboende kvaliteter. Om Plutos och Neptunus samspel säger något om ett samhälles allra djupast liggande (Pluto) drömmar och ideal (Neptunus), så handlar Plutos relation till Saturnus snarare om en transformation och "förkraftligande" (empowering) av samhällets yttre strukturer, dess status quo. Pluto tar den rigida Saturnus lagar och fyller dem med ytterlig makt, kraft och förmåga att omvälva. Temat på deras relation är, i Tarnas engelska språkdräkt, "conservative empowerment".
En Pluto-Saturnusfas varar i drygt 30 år. Inom ramen för denna period, med dryga 7.5 års mellanrum, sker först en konjunktion, därefter den första kvadraturen, sedan oppositionen, sedan den andra kvadraturen och slutligen en ny konjunktion som innebär slutet på den gamla fasen och början på en ny. Ett exempel på en sådan fas varade från ca 1617 till 1649, och inom ramen för denna fas utspelade sig hela det europeiska Trettioåriga kriget (1618-1648). Detta är i sig en intressant iakttagelse, som jag dock saknar möjlighet att analysera djupare, bortsett från den allmänna kännedomen att såväl krigets utbrott som den Westphaliska freden verkligen innebar grundläggande förändringar av status quo i 1600-talets Europa. Andra faser, som ägt rum sedan 1900-talets början, är desto mer intressanta och lättare att sätta sig in i. Dessa är som följer:
Augusti 1913 - juni 1916 (oktober 1914)
Juni 1946 - september 1948 (juli-augusti 1947)
December 1980 - oktober 1984 (Oktober 1982)
Januari 2018 - december 2021 (december 1919 - januari 2020)
Angivna här ovan är samtliga konjunktioner med 15 graders orb; med exakta konjunktioner (mindre än en grad) inom parentes.
Första världskrigets utbrott i juli 1914, endast några månader innan Saturnus gick in i en exakt konjunktion med Pluto, var förstås en kollaps av rådande status quo och början på vad som i efterhand framstår som 1900-talets trettioåriga krig i Europa. Tarnas visar oss vidare hur den första Pluto-Saturnus kvadraturen inom denna fas sammanföll med fascismens framväxt och Stalins uppgång mot makten ca 1921-23; oppositionen sammanföll med Den stora depressionen 1930-1933 (med Uranus i kvadratur till både Saturnus och Pluto), liksom med nazismens uppgång och Japans imperialism i Östasien; den andra kvadraturen varade mellan 1939 och 1941, med exakt aspekt mellan juni 1939 och april 1940 - Andra Världskriget bröt ut den 1:a september 1939.
Nästa konjunktion sammanföll med Kalla krigets början och etableringen av efterkrigstidens världsordning. Det var nu Järnridån lade sig över Östeuropa, CIA grundades, NATO grundades, apartheid infördes i Sydafrika och ett stort antal självständiga stater grundades, däribland Folkrepubliken Kina, Indien, Nord- och Sydkorea, Pakistan och Israel. I Sverige inleddes nu den period som brukar betecknas Rekordåren, med Tage Erlander som statsminister 1946-1969. Vad gäller oppositionen och de båda kvadraturerna under denna Pluto-Saturnusfas, så ger Tarnas ett övertydligt exempel från Mellanöstern:
[The founding of Israel] was followed in an almost clocklike fashion by the consecutive sequence of wars in the Middle East, the Suez War of 1956 (square), the Six Days' War in 1967 (opposition), the Yom Kippur War in 1973 (square), and Israel's invasion of Lebanon in 1982 (conjunction). (s. 215)
Det var också under 60-talet som världen såg en långt mer sällsynt Pluto-Uranuskonjunktion, en konfiguration som kanske kan sammanfattas i frasen "våldsamma uppror", något som givetvis satte sin prägel på perioden, och vars relativt nyfödda cykel vi lever vidare i idag.
Konjunktionen december 1980 till oktober 1984 sammanföll för Sveriges del med kollapsen av den radikala vänstern i sviterna av kärnkraftsomröstningen i mars 1980, till förmån för det individualistiska 80-talet. I Storbritannien kom Margaret Thatcher till makten 1979, och hennes allierade Reagan tillträdde 1981. Tillsammans kullkastade de det i vid mening socialdemokratiska status quo som dittills hade rått, till förmån för ett nyliberalt sådant. Tarnas påpekar att det också under början av denna Pluto-Saturnusfas skedde ett stort antal terroristattacker och lönnmord, något som skulle komma att bli kännetecknande för fasen som helhet. Den första kvadraturen (1992-1994) sammanträffade således exakt med den första bombningen av World Trade Center, Osama bin Ladens maning till jihad mot USA, samt med talibanernas maktövertagande i Afghanistan. Oppositionen (2001-2004) sammanträffade med attackerna mot World Trade Center och Pentagon, samt med USA:s invasioner av Afghanistan och Irak. (Tarnas skriver: "The alignment first reached exactitude in August-September 2001", s. 216). Den senare kvadraturen, som inte täcks av boken (utgiven 2007), nådde sin kulmen kring augusti 2010, ungefär ett halvår innan utbrottet av de Arabiska upproren/Arabiska våren. Den 18 december, det traditionella startdatumet för upproren, såg en elvagradig orb från exakt kvadratur mellan Saturnus och Pluto, men Pluto befann sig här också i en tilltagande kvadratur med de konjunkta planeterna Jupiter och Uranus; en omvälvande cocktail av religiös tro (Jupiter) och frihetslängtan (Uranus) i kombination med Saturnus-Plutokvadraturens utmaning av status quo.
(För den som undrar var Sovjetunionens fall tog vägen i detta narrativ så får jag hänvisa till studier av den oerhört sällsynta Saturnus-Uranus-Neptunuskonjunktion i opposition till Jupiter som inträffade från sommaren 1989 till sommaren 1990.)
Till sist - vi har nu gått in i en ny Pluto-Saturnusfas, där ett nytt status quo torde vara i sin linda. Vi har de senaste månaderna sett åtskilliga exempel på uppror och repression runtom i världen, och efter att konjunktionen nådde sin exakthet så har vi även sett en oroväckande kedja av händelser som lett till fara för krig mellan USA och Iran, och i förlängningen bägge sidors allierade. Även om det är för tidig att säga vad denna nya Pluto-Saturnusfas kommer att föra med sig, så går det ändå att göra några mer eller mindre vågade gissningar:
- USA:s äventyr i Mellanöstern är över. Irak har krävt tillbakadragande av amerikanska trupper ur Irak (vilket innebär att USA kommer få svårt att ha någon närvaro även i Syrien). USA har hittills försökt spjärna emot och komma med hotelser, men kommer inte i längden att kunna tvinga sig på Irak mot dess regerings vilja. På kort sikt är det inte otänkbart att Trump gör något mer dumt i stil med dödandet av Soleimani, men det kommer i så fall bara göra motståndet mot USA i regionen ännu starkare. USA kommer dra sig tillbaka, och världen kommer fortsätta gå i alltmer multipolär riktning med Kina och Ryssland som främsta motvikt till USA.
- Indien har i samband med denna konjunktion infört en ny medborgarskapslag som gör det svårare för muslimer att söka asyl i landet. Enligt vissa rapporter har uppemot 2 miljoner människor i nordöst blivit statslösa till följd av lagen. Indiens Högsta Domstol har också i november gett klartecken för (åter)uppförandet av ett Rama-tempel, på platsen för den demolerade Babri Masjid. Detta är en oerhört symboliskt laddad fråga som väntat i decennier på en lösning. Indien kommer troligen att bli mindre sekulärt och mer "hinduistiskt". Rätten till medborgarskap kommer att reserveras för färre människor, här likväl som i andra länder. Vad som ska hända med den "oönskade" delen av befolkningen är ingen trevlig fråga att ställa sig. För bara några dagar sedan genomfördes dock vad som kan ha varit den största strejken i världshistorien i Indien i protest mot regeringen och det ekonomiska läget, något som gick tyst förbi media i uppståndelsen kring Iran. "Ställningskrig" verkar vara en bra beskrivning av situationen, liksom i början av många andra Pluto-Saturnusfaser i historien, och utgången är kanske inte helt avgjord.
- Vad gäller Kinas utveckling så har vi sett omfattande protester i Hong Kong och nu alldeles nyligen i Taiwan en starkt symbolladdad valseger för fastlandskritiska Tsai Ing-wen. Repressionen mot och tvångsinterneringen av uighurer har accelererat såhär långt under konjunktionen och kan förväntas fortsätta. Om Tarnas har rätt i sin beskrivning av denna planetfas som "conservative empowerment" så kommer troligtvis även Hong Kong att kuvas under dess inflytande. Är det möjligt att Taiwan på något sätt kommer dras in i detta?
- Storbritannien kommer på sitt eget vis göra om status quo genom att slutligen genomföra Brexit - varpå Skottland eventuellt lämnar Storbritannien.
- Sverigedemokraterna har till sist under denna konjunktion blivit Sveriges största parti - ett klockrent, om än så länge symboliskt, exempel på "conservative empowerment". Kommer SD att befästa denna position? Oavsett svaret så verkar det som att en stark våg av konservatism nu biter sig fast i landet bland svenska väljare, vilket kommer att påverka politiken framöver oavsett vem som sitter vid makten.
Konjunktionen avtar i december 2021 - först då, när dammet har lagt sig, kanske vi kan börja ana vad som har hänt.
