COVID-19 och Stenbocken

Det är nu drygt två månader sen jag skrev mitt senaste inlägg om Pluto-Saturnuskonjunktionen tillsammans med vad som kanske var onödiga spekulationer i vad denna konjunktion skulle komma att innebära. Föga visste jag då att de kommande veckorna skulle komma att handla om en enda sak, utbrottet av Covid-19. Det är också just det som är det vanskliga med förutsägelser: en astrolog kanske kan förutsäga att en Pluto-Saturnuskonjunktion kommer föra med sig någon form av regimskifte, men vad detta skifte kommer att bestå i går inte att sia om såvida man inte besitter sant profetiska förmågor. Låt oss ändå backa bandet för att se om det jag skrev då rent generellt håller måttet:

De olika planetära faserna bär förstås på olika inneboende kvaliteter. Om Plutos och Neptunus samspel säger något om ett samhälles allra djupast liggande (Pluto) drömmar och ideal  (Neptunus), så handlar Plutos relation till Saturnus snarare om en transformation och "förkraftligande" (empowering) av samhällets yttre strukturer, dess status quo. Pluto tar den rigida Saturnus lagar och fyller dem med ytterlig makt, kraft och förmåga att omvälva. Temat på deras relation är, i Tarnas engelska språkdräkt, "conservative empowerment".

Kanske säger man helt enkelt "förstärkande" på svenska? Nåväl, det får väl i alla fall sägas att Tarnas, beskriver det globala samhällets reaktion på corona-pandemin ganska väl, åtminstone med tanke på att hans bok är utgiven 2007. Det som dock behöver läggas till är kontexten, som vi kan få genom att titta på vilket tecken dessa planeter befinner sig i. Jag har nu inte lusläst Cosmos and Psyche, men det verkar inte som att Tarnas behandlar frågan om teckenplacering alls, vilket inte är någon svaghet för boken men väl ett utrymme för oss andra att fylla på.

Den här gången handlar det inte om spekulationer, utan mer om att helt enkelt läsa facit, eftersom vi redan befinner oss mitt i stormens (pandemins) öga. Och jag gör inte heller några anspråk på originalitet. Horoskopet för dagens datum, den 15:e mars, ser ut såhär:

Pluto och Saturnus befinner sig i Stenbocken (Saturnus är på väg in i Vattumannen, men kommer snart att vända och de två kommer vara mer exakt konjunkta igen i september och oktober). De får sällskap av Jupiter och Mars, som alla bildar konjunktion med varandra. Att tre av de långsammare planeterna - Pluto, Saturnus och Jupiter - är konjunkta samtidigt är mycket ovanligt och ger extra vikt åt det hela. Mars ovanpå detta gör det knappast mindre betydelsefullt.

Vad står Stenbocken för? Precis de egenskaper som har aktualiserats på grund av pandemin: restriktioner, begränsningar, struktur, ansvar, disciplin, och överhuvudtaget behovet av att skapa ordning, tydlighet och form i omvärlden. Det är Stenbockens princip som verkar i trädets bark, musslans skal och nationalstatens yttre gränser, och som gör det möjligt att skilja det ena från det andra. Det är också denna princip som är aktiv i påbud om karantän, arbetet för att sålla de friska från de sjuka, regler för uppförande och social interaktion (idag skakar vi inte hand!) samt stängning av skolor och arbetsplatser, inklusive undertecknads.

Tarnas diskuterar inte Jupiters konjunktioner med Saturnus eller Pluto, men det är i alla fall intressant att notera att Jupiter kopplas ihop med övertygelse, tro och helhetssyn - kommer denna episod i vår historia att förändra människors grundläggande perspektiv på samhällsstrukturen (Stenbocken)?

En sak kan vara viktig att poängtera: jag vill inte ge sken av att planeternas banor över himlen har en deterministisk inverkan på våra liv. För det första tror jag inte att planeterna "påverkar" händelser på jorden - vad vi skulle kunna kalla för den ockulta förklaringsmodellen av astrologi. Jag är snarare anhängare av den enkla principen "Såsom ovan, så ock nedan" - vad som sker på himlen speglar och speglas i vad som utspelar sig på Jorden. Detta är en esoterisk förklaringsmodell, men den är inte ockult, eftersom den söker förankra astrologin i en högre lag istället för att förkasta densamma. För det andra: vad planeterna speglar är inte "vad människor kommer att göra", utan snarare vilka utmaningar människorna ställs inför. Om en sällsynt konjunktion i Stenbockens tecken ställer den samlade mänskligheten inför utmaningar som rör ansvar, planering och begränsningar av olika slag (som förstås också måste sättas i kontext i olika individuella födelsehoroskop), så finns det fortfarande ett utrymme för val hos varje människa. Stenbockens kvaliteter kan gå till underdrift eller överdrift, och överhuvudtaget yttra sig på en mängd olika sätt. Men att de allra flesta människor just nu tvingas förhålla sig till Stenbockens arketyp på ett eller annat sätt, torde det inte råda något tvivel om.

Pisces And The Void

Why is the archetype of Pisces connected both with spirituality and with substance abuse, gluttony, overindulgence? In his book In the Dark Places of Wisdom, Peter Kingsley writes:

What isn't there, in front of our eyes, is usually more real than what is. We can see that at every level of existence.
   Even when we're finally where we want to be - with the person we love, with the things we struggled for - our eyes are still on the horizon. [...] What's missing is more powerful than what's there in front of our eyes. We all know that. The only trouble is that the missingness is to hard to bear, so we invent things to miss in our desperation. They are only temporary substitutes. The world fills us with substitute after substitute and tries to convince us that nothing is missing. But nothing has the power to fill the hollowness we feel inside, so we have to keep replacing and modifying the things we invent as our emptiness throws its shadow over our life.
   You can see the same thing quite often with people who never knew their father. [...] And you can see it with people who love the divine, or God - who miss what doesn't even exist for anyone else. [...] People who love the divine go around with holes in their hearts, and inside the hole is the universe. [...] the more we feel that nothingness inside us, the more we feel the need to fill the void. (p. 33-35)

 Not all who have a strong influence of the Pisces archetype will be spiritual. One also needs to take into account the evolutionary stage of the soul, a topic that may warrant its own blog post. But regardless of evolution, the person will likely seek some kind of ultimate meaning and, even in a spiritual evolutionary state, will frequently try to fill the void actively, with anything they can get their hands on. And yet, writes Kingsley, when a person's yearning for the divine is great enough, "something very strange happens. When you want that and refuse to settle for anything else, it comes to you." (p. 34). Perhaps this is why Pisces can be both the restless, raging sea and the calm pond simultaneously, the churning of the ocean as well as the utterly still center of the churning. The more we seek for it, the more we lose ourselves; but when we finally stop seeking, we are found.